Annas pyttipanna

Annas pyttipanna

Tänkte skriva av mig allt...

...om allt från himmel till helvete, böcker, filmer, äventyr, vardag, skönhet, fulhet (!), sytligt (=äckligt) och gott... Min lilla blandning - min pyttipanna!

Känner du en oemotståndlig lust att kommentera med nå´t klokt, roligt, glatt, eller dumt, spydigt, ledsamt så feel free...

Sorglig dag...

April 2011Posted by Anna Jarl 2011-04-19 23:11:04

Otäck dag...

Eller i alla fall stor del av den. Vi åkte till Svenljunga på fm för att delta i Elins begravning.

Jag vet att många säger att begravningar är fina... Sorry... Ser inte det (än, förhoppningsvis). Fina blommor, fina tal, fin kyrka, fina människor och fruktansvärt förskräckligt jobbigt. Jag tycker inte det är så hemskt när prästen pratar... men när musiken sätter igång... Det är ju så fint så man hade börjat gråta även utan att det hade legat en död människa som man saknar i en kista framför en. Det värsta av allt är ju att alla man tycker om är ledsna. Jag vet att det är helt ok att gråta... Men eftersom jag är rätt känslomässig av mig (nix, inte alltid känslokall....) så måste jag ändå hålla emot lite. Det funkar lite med att bita sig i kinden, tänka på nåt annat eller nypa sig i armen... men när det var över hade jag ändå en genomfuktig söndersnorad näsduk i handen. Å när man skulle gå fram till kistan och säga hejdå.... Fy så hemskt!

(Ni har ju hört tidigare att jag inte är mycket för att stänga dörrar, closure, finito, alle.... och detta är väl det mest definitiva slutet man kan tänka sig.. man behöver inte vara psykolog för att förstå att jag inte gillar grejen.....)

Efteråt var det mat i församlingshemmet och hur knäppt det än är så kan man skratta ihop och prata om allt möjligt men speciellt Elin, på ett mycket sansat och skönt sätt. När man bara för en halvtimma sedan grät så det skvalade kunde man nu prata om hur goda plättar hon lagade eller hennes fantastiska jordgubbskräm osv osv. Lite konstigt men så är det... Hon var i alla fall lite som min extra-mormor. Alltid glad, lite väl orolig för en och otroligt omtänksam. Hon hade en imponerande koll på var alla i släkten med respektive var och höll sig uppdaterad och verkligen brydde sig. På lilla H.s bröllop (som ju var i augusti) höll hon sig uppe och njöt halva natten. Hon var verkligen en fin människa!

Vi kikade på mormor och morfars grav och även på gammelmorfars- och mormors. Saknar morfar mest. Han dog när jag var 12 och han var bäst i världen!smiley

Efter detta var jag helt slut.... Tillbringade 3 timmar hos frisören på eftermiddagen och klipptes, färgades och slingades. Inget mer slitet hår och äntligen redhead igen.

Hemma i Halmstad igen. Jobb imorgon igen och det känns absolut inte som att jag har haft semester idag...

Lite sorgsen kram

  • Comments(0)//annapanna.annajarl.se/#post663